Vad händer i leden vid artros?

En normal led

En led är en förbindelse mellan två ben som gör att benen kan röra sig i förhållande till varandra. Kännetecknande för denna förbindelse är att benändarna är klädda med ledbrosk och att leden omges av en ledkapsel där ledvätskan bildas. När musklerna drar ihop sig uppkommer rörelser i lederna.

Ledens uppbyggnad

Ledbrosk:: En vävnad som täcker ytor i leder och som består av vatten och de proteoglykaner och kollagenfi brer som broskcellerna producerar. Proteoglykanerna gör brosket elastiskt och kollagenfi brerna ger vävnaden dess draghållfasthet. Brosket fungerar som stötdämpare och fördelar belastningen jämnt på lederna.

Ledkapsel: Ett hölje som fäster i de ben som ingår i leden och som omsluter ledhålan. Längst inne i ledkapseln fi nns ledhinnan, där ledvätskan bildas, och utanpå finns det yttre fi brösa lagret.

Ledvätska: En seg vätska som produceras av ledhinnan och som smörjer lederna och minskar friktionen. Ledvätskan förser också ledbrosket med näringsämnen.

Ledband: En trådlik bindväv som kopplar ihop ben till andra ben. Ledbanden förstärker ledkapseln och stöder leden.

Muskel och sena: En muskel är en vävnad som består av muskelceller, blodkärl och nerver samt av omgivande membranstrukturer. Muskler har förmågan att dra sig samman för att möjliggöra kroppens rörelse. Musklerna fäster in på ben via senor.

Ben: Benen är delar av skelettet, som bildar kroppens stödstruktur. Benen är var musklerna fäster in på och de fungerar som hävstänger till kroppens rörelser. Bensystemet producerar blodceller och lagrar mineralämnen (kalcium och fosfat). Ledbrosket fäster in på benet under brosket.

Normalt ledbrosk: Broskcellerna (de ovala strukturerna) bygger upp kollagenfi brerna (de svarta bågiga linjerna), som står för draghållfastheten i vävnaden, och proteoglykanmolekylerna (den brunröda bakgrundsfärgen) mellan cellerna. Tjockleken av det normala ledbrosket varierar mellan ledytorna.

Ett friskt ledbrosk är en förutsättning för friska leder. Ledbrosket skyddar benändarna och fungerar som en glidyta som minskar friktionen. Ledbrosket saknar nerver och blodkärl. Bilden visar uppbyggnaden av normalt ledbrosk.

Det normala ledbrosket förnyas hela tiden hos en frisk människa. Genom måttlig motion kan man dessutom upprätthålla eller rent av öka ledbroskets strukturella och mekaniska egenskaper. Efter regelbunden motion blir ledbrosket tjockare.

Då leden inte rör på sig blir ledbrosket mjukare, men inte så mycket att det skulle leda till artros. Ledbrosket har en förmåga att återhämta sig nästan helt efter att man börjar röra på leden igen.

En led med artros

Typiskt för artros är att ledbroskytan vittrar sönder så att ledbrosket slutligen försvinner, vilket i röntgenbilden syns som ett avsmalnat ledmellanrum. Vid artros blir proteoglykanerna i den intercellulära substansen färre och stödstrukturen av kollagener går sönder. Artros gör också att benet under ledbrosket, det subkondrala benet, byggs upp på nytt efter att kroppen försöker bilda nytt ben omkring leden. Detta kan ge upphov till benhålor i det subkondrala benet. I ledkanten, på gränsen mellan brosk och ben, kan bildas benutväxter eller bentaggar, som kan försämra ledens rörlighet. När artrosen blir värre förminskas och försvagas också den muskel som stöder leden.

Vid artros blir ledkapseln tjockare. Det kan förekomma förändringar till följd av inflammationer och koncentrationen av inflammationsfaktorer ökar i ledvätskan och ledbrosket, vilket i sin tur ökar fördelningen av proteoglykaner och kollagenfibrer. Till skillnad från ledgångsreumatism är infl ammationsförändringarna vid artros lokala och lindriga.

Förändringarna i lederna fortskrider vanligen långsamt med åren. Artros kan dock hållas på samma nivå och smärtfri i flera år. I den första fasen av artros går det inte att förutse om sjukdomen kommer att fortskrida snabbt eller långsamt. I motsats till ben repar sig ledbrosket mycket dåligt efter en skada. Den skadade broskvävnaden förnyas inte.

Förändringar i ledbrosket och det subkondrala benet vid artros. (I) Normalt ledbrosk: Broskcellerna (de ovala strukturerna), kollagenfi brerna (de svarta bågiga linjerna) och de intercellulära proteoglykanmolekylerna (den brunröda bakgrundsfärgen). (II) I den första fasen av artros försvinner proteoglykanmolekylerna från ledbroskets yta och kollagenfi brerna brister. Det subkondrala benet blir tjockare och tätare. (III, IV) Ledbrosket fortsätter att förtunnas i takt med att koncentrationen av kollagen och proteoglykan minskar. Ledbrosket fl agar och vävnaden får sprickor som går ända ner till benet. Till slut försvinner det oförkalkade ledbrosket från ledytan.